Skriftlig coaching vs. samtalscoaching. Vad passar dig?
Linda Lindberg 
Vad skiljer skriftlig coaching från samtalscoaching, vad har de gemensamt? En ärlig jämförelse av styrkor, begränsningar och vem varje metod passar
┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈
Är skriftlig coaching bara samtalscoaching fast i mejlform?
Jag får frågan rätt ofta, i olika skepnader. Ibland från en klient som är osäker på vad hon egentligen väljer mellan: "Är det inte typ samma sak, fast vi skriver istället för att prata?" Ibland från en coachkollega som funderar på att bredda sitt erbjudande: "Det är väl bara att jag börjar chatta med klienten i stället för att vi har zoom-möten..?"
Jag förstår varför frågan uppstår. På ytan ser det ut som en teknisk skillnad, ett val av kanal. Zoom eller mejl. Röst eller text. Men efter snart tjugo år av att arbeta i båda formaten kan jag säga: det är inte samma sak i olika förpackning. Det är två metoder som bygger på olika förutsättningar, som ger olika saker till klienten, och som passar olika människor i olika skeden av livet.
Den här artikeln handlar om att reda ut den skillnaden, ur mitt perspektiv som i snart tjugo år har arbetat med skrift som min huvudsakliga metod. Jag har stor respekt för samtalscoaching och de kvaliteter det bär, men jag vill visa att också skriftlig coaching är en fullvärdig metod med egna styrkor, inte bara ett alternativt format. Det är den balansen jag vill utforska här.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Skriftlig coaching och samtalscoaching, vad de har gemensamt
Låt oss börja där metoderna faktiskt liknar varandra, för det är lika viktigt att förstå som skillnaderna.
Både skriftlig coaching och samtalscoaching vilar på samma grundläggande idé: att klienten själv har svaren, och att coachens uppgift är att hjälpa henne hitta, pröva och förstå dem, inte att leverera dem åt henne. Båda metoderna bygger på professionell metodkompetens, en tydlig struktur för processen och ett förhållningssätt där coachen leder utan att styra.
Skillnaden ligger alltså inte i varför vi coachar. Den ligger i hur processen går till när coachingen sker i ett verbalt samtal, jämfört med när båda parter skriver.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Samtalscoaching: styrkor och begränsningar
Ett samtal har en omedelbarhet som kan kännas trygg. Tonläget som skiftar. Kroppsspråk som går att betrakta och tolka. En coach som hör på rösten att något har landat. För en del klienter, som tänker bäst i dialog och behöver bolla en tanke högt för att höra om den håller, är det värdefullt.
Men den omedelbarheten har ett pris som sällan lyfts fram. I samma stund som klienten pratar förväntas hon också svara, på en fråga hon kanske aldrig tänkt på förut. Det finns inte tid att sätta sig ner med tanken, pröva olika formuleringar och se vilken som faktiskt stämmer. Många av oss säger i stunden det som känns smidigast, mest begripligt, eller mest socialt bekvämt. Inte alltid det som är sant.
Det finns också fler utmaningar med samtalet som sällan lyfts. En stressad klient (där stressen kan bero på många olika saker) har svårare att ta in och uppfatta det som sägs. Hennes kroppsspråk och röst kan signalera saker som inte alls hör till coachingen, men som ändå påverkar det coachen "tar in" om henne. Och när samtalet är slut är orden borta. Både coach och klient sitter kvar med minnesbilder, inte med det som faktiskt sades.
Det är inte ett fel hos samtalscoaching i sig. Men det är begränsningar värda att räkna med, särskilt eftersom de sällan diskuteras när metoden beskrivs.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Skriftlig coaching: styrkor och begränsningar
Något annat händer när samma process istället sker i text, och det är här jag tycker att den verkliga styrkan i metoden blir synlig.
När en klient skriver kan hon inte bara säga vad hon tänker (utan socialt filter eller tidspress) - hon tvingas, på ett milt sätt att formulera det. Hon väljer ord. Hon ser dem framför sig. Hon kan läsa vad hon just skrev, stryka en mening, skriva om den, och fortsätta ett varv till innan hon skickar iväg något alls.
Den processen finns inte på samma sätt i ett samtal. Där är orden sagda i samma stund som de tänks, och sedan är de borta. I skrift stannar de kvar. Det ger både klienten och mig som coach möjlighet att gå tillbaka: Det här skrev du för tre veckor sedan. Det här skriver du idag. Vad ser du när du lägger dem bredvid varandra?
Skrivandet ger också något jag värdesätter mycket: tid. Inte tid i bemärkelsen "långsammare", utan tid i bemärkelsen rätt tid. En klient som får en fråga på morgonen kan bära den med sig genom dagen, låta den vila, och upptäcka svaret först på kvällen. I sitt eget tempo, utan att någon annan väntar på svar i samma stund.
Och just avsaknaden av en annan person som "sitter och lyssnar och väntar" i realtid är, paradoxalt nog, en styrka snarare än en brist för många. Utan någon som lyssnar just nu behöver klienten inte anpassa sig efter hur svaret tas emot. Hon kan skriva det som faktiskt är sant för henne, inte det som känns smidigast att säga högt.
Här vill jag också reda ut ett vanligt antagande: att skriftlig coaching alltid betyder asynkront: att klienten skriver, väntar, och sedan får svar senare. Så behöver det inte vara. Det finns även skriftliga live-sessioner, där coach och klient skriver till varandra i realtid, i en delad chatt eller via mail. Då får man en tredje variant: samma direkta, levande utbyte som ett samtal ger, men med skrivandets precision och integritet. Orden formuleras medvetet, och de finns kvar att läsa och återvända till efteråt. Valet mellan skrift och samtal handlar alltså inte om realtid mot asynkront. Det handlar om vilket uttryckssätt, tal eller text, som passar processen bäst, oavsett om mötet sker i stunden eller över tid.
Men även skrivandet har sitt pris. Det kräver att klienten faktiskt vill och orkar formulera sig i text, vilket inte passar alla lika bra. För den som blir uttömd eller blockerad av att skriva kan processen kännas mer ansträngande än befriande. Och skrivandet saknar också de spontana delade skratten, blickarna som möts och den kontakt som bara kan ske om två människor ser eller hör varandra. Det är en annan sorts närvaro men kan bli en reell avsaknad för den som värdesätter just detta inom coaching.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Skriftlig coaching vs. samtalscoaching: skillnaden i närvaro
Närvaro ser olika ut i de två metoderna, och det är värt att stanna vid vad var och en faktiskt ger.
Närvaro i samtal bygger ofta på realtid. Den finns i mötet och sker i stunden: rösten, tonläget, blicken. Starkt, men också flyktigt. När samtalet är slut finns det kvar som ett fint minne, men inget konkret att gå tillbaka till. Om samtalen ligger glest kan klienten också uppleva ett tomrum däremellan, svårt att agera och komma vidare på egen hand utan kontakt med coachen i mellanrummen. Många samtalscoacher löser det med mejl- eller chattkontakt mellan sessionerna, vilket fyller tomrummet, men fortfarande vilar på coachens arbete i realtid när det väl sker.
I skrift går närvaron på ett annat sätt djupare. Coachen kan bokstavligen plocka fram klientens exakta ord från tre veckor tidigare och lägga dem bredvid det hon skriver idag. Coachen ser inte bara vad klienten känner just nu, utan hur hennes språk har förändrats över tid: vilket ord som försvunnit, vilket som tillkommit, var tonen har skiftat från "jag borde" till "jag vill". Den sortens precision, byggd över tid och grundad i klientens egna faktiska formuleringar, är något samtalet inte kan ge mig som coach, hur uppmärksam jag än är i stunden.
Det är den här precisionen: att verkligen kunna se en människas skiftande tonlägen, mönster och exakta ord över tid, som gör att så många klienter beskriver att de känner sig mer sedda i skrift än de någonsin gjort i ett samtal. I skriftliga samarbeten vävs coachen närvaro dessutom in i klientens eget, självständiga skrivande. Hon bär med sig frågorna, formuleringarna och riktningen även när coachen inte fysiskt finns där vilket ger en känsla av att coachen hela tiden finns med i processen. Närvaron är pågående, snarare än knuten till enstaka tillfällen av coachens arbete i realtid.
Båda sätten att vara närvarande är värdefulla. Samtal ger en omedelbar, mycket stark närvaro i stunden. Skrift ger en närvaro som byggs långsammare, men som i gengäld är oavbrutet pågående genom hela klientens process.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Vilken metod passar dig, skriftlig coaching eller samtalscoaching? Kanske båda..?
I och med att båda metoderna har uppenbara styrkor grundas valet ofta på hur du själv arbetar bäst, tänker bäst och vill bygga din praktik.
Samtalscoaching kan passa särskilt bra för dig som:
• tänker snabbt och skarpt i stunden, och trivs med att formulera frågor och respons i realtid
• vill bygga din verksamhet kring bokade möten och en tydlig, strukturerad kalender
• får energi av den direkta, mänskliga kontakten och tempot i ett levande möte
• föredrar täta, korta avstämningar framför längre, självständig bearbetning mellan träffarna
Skriftlig coaching kan passa särskilt bra för dig som:
• föredrar att läsa noga, formulera dig medvetet och arbeta i ditt eget tempo snarare än att prestera i stunden
• vill kunna arbeta plats- och tidsoberoende, utan att vara bunden till ett fullbokat schema
• vill kunna gå tillbaka i klientens process, se mönster och arbeta med precision över tid
• trivs med att skriva och känner dig fri av att uttrycka dig i text
Många känner igen sig i båda listorna, och det är fullt möjligt att kombinera arbetssätten: låta skriften bära den djupare processen och samtalet ge de där tillfällena av direkt kontakt, eller tvärtom. Många coacher (jag själv inkluderad i vissa upplägg) kombinerar skrift och samtal: skrivandet som bärare av den djupare, reflekterande processen, och samtalet som ett sätt att då och då mötas i realtid, stämma av eller fira ett framsteg tillsammans. En sådan kombination kan ge det bästa av två världar: tid och precision från skrivandet, tempo och energi från samtalet. Jag använder också ofta kombinationen av asynkront skrivande med skriftliga live-sessioner och får då en mycket fin kombination av pågående process och realtidskontakt.
Det finns således en mängd olika sätt som du kan bygga din praktik på, där valen inte behöver (men kan vara) baserat bara på vad du gillar bäst, utan också på vad som passar klienten, transformationen och olika faser i processen.
┈┈┈┈┈┈┈┈
Slutsats och var jag själv står
När man ställer samtalscoaching och skriftlig coaching sida vid sida så här är det lätt att hamna i ett jämförande om vad som är bäst. Jag ogillar generellt detta eftersom metoderna är otroligt kraftfulla båda två. Men i den här artikeln har jag valt att göra det ändå, eftersom jag vet att en av de första frågor man ställer sig är just denna: vad skiljer metoderna åt och vilken är bäst?
Jag vill samtidigt vara tydlig med var jag själv står, snarare än att gömma mig bakom en falskt neutral ton: efter snart tjugo års arbete med skriftlig coaching är det den metod jag tror starkast på, och den jag ser mest resultat av i mitt eget arbete. Skrivandet har, menar jag, egna, unika förutsättningar som förtjänar att lyftas fram på egna meriter. Och samtalet har sina.
För dig som kanske möter information om skriftlig coaching för första gången här, hoppas jag att artikeln har gett dig en nyanserad bild av metoderna (om än lätt färgad), som hjälper dig i ditt beslut: ska jag coacha skriftligt, i samtal, eller genom en kombination av de båda?
Vill du bolla dina tankar med mig, välkommen att skicka ett mail så möter jag upp personligen.
/Linda
┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈
Vill du fortsätta utforska skriftlig coaching?
Vill du läsa mer om metoden och dess värden?
Börja med min kostnadsfria guide Coacha via skrift. Där får du en bredare bild av metoden, forskningen bakom flera av skrivandets mekanismer, vilka klienter som kan uppskatta arbetssättet och vad skriftlig coaching kan möjliggöra också för dig som coach. ➺ Ladda hem "Coacha via skrift" kostnadsfritt
Vill du börja lära dig hantverket?
I startpaketet Kom igång med skriftlig coaching får du grunden i metoden, övningar, verktyg, mallar och färdiga startupplägg så att du kan börja prova skriftlig coaching i praktiken.➺ Utforska Startpaketet
┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈
Kategorier: : Upptäck skriftlig coaching
